hon

-i solen med ständig skugga över ögonen

Min bilder
Namn:
Plats: Luleå, Norrbotten, Sweden

Jag är en flicka som bor i ett träsk i norra sverige. Jag är en flicka som gillar att synas, men inte att höras. Jag är en flicka som drömmer om att jobba som journalist i världen nånstans. Kina kanske?

augusti 16, 2007

Hej, har just skrivit det som jag sitter och ska skriva nu igen, det gick inte å spara, men det e ju en microsoft älskande sida...
Iaf; jag har just skrivit en ny historia på the Doll Palace (två faktiskt, men ska bara publicera en av dom här, den andra får ni gå till min användare och söka upp själv...) och hör och häpna; det e inte om två killar eller två tjejer! den e faktiskt inte med nått paring och för att fattavem Dave är och sista senen så måste man ha läst en av mina andra historier (finns på vgb på tDP) där man får veta mer om honom, och den har faktiskt fått bra betyg.
Iaf, lite om historien innan jag går å lägger mig...
Status: missnöjd, men likaså färdig... Slutet blev helt fel för det var meningen att jag skulle skriva en fortsättning, men jag tyckt att den var så crapy att jag struntade i den delen och skrev snabbt ett slut, det blev katastrofalt!!
Hoppas att det iaf går at läsa... om nu någon skulle vilja göra det...
Här e den iaf

Alla hjärtans dag

Yonas satt utanför skolan och väntade på att hans pappa skulle hämta honom när Mandie kom ut genom skoldörren. Hela hans värld stannade, som alltid när han såg henne, och hela tillvaron blev mycke ljusare. Det kändes inte sunkigt längre att tänka på att hela Alla hjärtans dag skulle gå åt till att sitta ensam och läsa någon bok eller kålla runt på datorn, han tänkte inte alls på det faktiskt, och hoppet om att en dag få kyssa henne tändes igen.
Han satt och såg på henne och helt plötsligt vände hon sig bort från sina värninnor, som hon hade stått och pratat med, och såg rakt på honom, log mot honom.

Han skulle just ta mod till sig och le tilbaka när den sagolika hypnosen han var i bröts av att en bil tutade. Han såg sig omkring och upptäckte att hans pappa satt i sin bil stod och väntade på honom. Han vände sig mot Mandie igen för att le mot henne, men hon syntes inte till någonstans.

Med tungt hjärta reste han sig och gick bort till bilen som väntade, och hans pappa skälde ut honom för att ha låtit honom vänte med bilen igång på en skolgård full med "puburtila galningar".

De körde hem medans hans pappa fortsatte att klaga över allt och alla, över att Yonas inte gick i någon sport, över de höga bensinpriserna, över att hans fru var i Ohio på ett semenariun och inte skulle vara tillbaka föränns om två dagar, över att Yonas och hans lillasyster, Gemma, inte hjälpte till hemma, ja som sagt, allt. Men det var sådan han pappa var, det fanns inget som någon kunde göra för att göra han fullständigt glad, alltid fanns det saker att störa sig på.
Vid såna tillfällen hade Yonas, som sin mamma, lärt sig att stänga av och sjunka in i sina egna tankar utan att ta åt sig.
När han kom hem gick han upp till sitt rum och låste in sig, kållade i alla skrivbords lådor, i garderoben, i papperskorgen, under sängen och på alla andra ställen var han förvarade sina saker.
För ett år sedan hade han kommit hem och sett att hans dagbok låg framme på skrivbordet, där han inte hade lämnat den, och insåg att Gemma hade läst den. Eller, troligen hade hon inte läst den utan bara tittat i den, hon hade varit för liten för att kunna läsa då, men ända sedan den dagen hade han alltid sett till så att hans saker låg där de skulle när han kom hem, som en liten ritual faktiskt.
Visst, han var kanske paranoid, men man kunde aldrig veta vad som kunnde saknas när man hade en understimulerad 5 åring hemma i huset med en lat och bortskämmd barnvakt som bara såg på TV hela dagarna.

När det var dags för middag knackade det på dörren och hans pappa ropade åt honom att ta det, helst skulle han ha föredragit att sitta kvar i soffan med sin I-Pod och sin bok, men han orkade inte heller bli utskälld igen för att han inte hjälpte till.

Motvilligt gick han alltså till dörren och när han öppnade var det ingen där, han såg sig omkring på trappan, ingen fanns innom synhåll, men väl på bron fanns det ett vitt kuvert med hans namn på. Han tog upp det, förvånat, och såg sig omkring en gång till innan han öppnade det, det var en inbjudan till en alla hjärtans dags fest på en adress som han inte kände igen.
Han gick misstänksammt in igen och fick veta att middagen var färdig så han gick motvilligt in i köket och åt den enkla maten, havregrynsgröt.
Han blev ytterligare förvånad, han pappa brukade inte gilla att bli störd när han lagade mat och därför fick ingen komma in i köket då, men Yonas förstod bara inte hur hans pappa kunde få en enkel havregrynsgröt att ta en timme att laga!

Han åt knapt något och så fort som han fick lämna bordet sprang han upp till sitt rum med den bärbara telefonen för att ringa sin bästa kompis, Dave. [[Från "Back to Earth"]]
Han berättade allt för sin kompis och när han hade berättat färdigt väntade han sig att Dave skulle säga något som hade med han själv att göra, efter som attt det faktiskt var Dave han talade med och han var sån, men istället frågade Dave honom om han tänkte gå.
-Ja... Det ska jag nog, hurså? Frågade han.
-Jag hade tänkt att gå på den festen, men ville inte gå själv och jag tänkte att du inte gillade fester och... ja... sa han och lät aningen besvärad.
-Jag gillar vanligen inte fester, men jag blev nyfiken liksom, förklarade Yonas. Så vi ska gå då?
-Ja men det är ju klart, sa Dave och lät nu mer självsäker, det är ju inte verje dag som Mandie i 9c har fest liksom!
Mandie? Tänkte Yonas och stelnade till, han hade tänkt attgå för att kanske möta henne där, nu efter att hon faktiskt hade sett på honom, men att hon till och med skulle ha festen och defenitivt vara där, då kunde han inte säga nej. Tänk att det var hon som hade lämnat inbjudan på hans bro, hon visste var han bodde!

-Hallå? hödre Yonas Dave säga i andra sidan luren och kom på att han fortfarande var i telefon, han snabbade sig med att säga hejdå och satte sig sedan på sängen med sin dagbok i knät.

Kära dagbok, idag har något helt fantastiskt hänt!

Mandie, som jag nästan alltid skriver om, har varit här! Ok, jag pratade inte med henne, såg henne faktiskt inte, men hon lämnade en inbjudan till hennes fest på vår bro!
Hon vet var jag bor!

Men... Vad om det inte var hon? Varför skulle hon bry sig? Hon vet ju inte änns vad jag heter, det kanske var någon annan.

Men om det var någon annan varför i så fall skulle den lämna en inbjudan till Mandies fest och inte till någon annans?

Nej, det måste ha varit hon...
Måste gå nu, pappa kommer!

Baii!


Han lade fort undan dagboken och sen om hans pappa instormandes in i hans rum och tjatade om läxor, prov och läkarutbildningar. Hans pappa var nämnligen fast besluten att han skulle bli läkare när han blev vuxen, vilket Yonas självklart inte ville. Men det var ingen ide att säga emot hans far just nu, han unde ändå inte tvinga honom om ett år, då skulle Yonas fylla 18 och kunna bestämma för sig själv.

:·:·:·:·:·:·:·:·:

Dagen där på satt han och pratade med Dave vid lunchen, försökte komma på bästa kläderna till festen samma kväll. Han berättade också om ett rött hjärta med en dikt på som han hade hittat i sitt skåp med hans namn på det. Det hade hänt förut, men inte med hans namn på, utan någon som hade lagt fel.

Dave å andra sidan hade varit med om en obehaglig, men i hans fall traditionell, upplevelse. När han hade kommit till skolan samma dag hade det inte varit några tjejer som följde efter honom, men när han hade öppnat sitt skåp, redo med en påse för att fånga upp eventuella mordförsör a lá drunkning, hade det, som misstänkt, strömmat ut en massa röda, rosa och lila hjärtbrev med olika kärleksförklaringar på. Sammtidigt hade ett oräkneligt antal tjejer hoppat ut genom klassrumms dörrarna och kastat blommor över honom och önskat honom en bra alla hjärtans dag. Sen hade han varit tvungen att tacka och krama alla innan han kunde gå till sin första lektion, vilken han och ett större antal tjejer blev sena till.

Nu satt de och pratade och bestämde sig för att gå dit tillsammans, "inte som ett par, bara kompisar", hade Dave sagt och Yonas visste mycket väl att hans kompis var bög, men det gjorde inte honom något. Det var faktiskt väldigt bra, för då kunde Dave hjälpa honom med sånna katastrofer som till exempel att välja kläder och han lyssnade faktiskt väldigt mycket på Yonas kärleksproblem, även om han var ganska egocentrisk.

:·:·:·:·:·:·:·:·:

På kvällen hämtade Dave Yonas i sin pappas bil och han hade varit fem minuter försenad och det hade nästan gett Yonas nån slags nervöverbelastning, han hade kort sagt blivit jätte nervös.

När de väl kom fram till festen så gick de snabbt in för att undvika regnet, det hade startat på vägen dit och Dave hade blivit nervös över att hans och Yonas eyeliner skulle kletas ut och att de skulle se ut som spöken, det var i stort sett allt han pratade om under hela resan, Yonas å andra sidan satt bara tyst och andades knappt, bara när det var antingen ett andetag eller kvävas kvar för honom.

När han kom in på festen sökte Yonas snabbt efter Mandie för att, för hoppningsvis, få en chans att prata med henne.
Dave hade sagt något om att hitta en spegel och försvunnit fort som attan för att rädda hela situationen, eller i alla fall sin make up.

När Yonas äntligen fick syn på Mandie blev han förvirrad, det hade gått nästan två timar sen han och Dave hade kommit dit och musiken höll på att göra honom hörselskadad, men när han såg Mandie försvan allt som inte var bra. Musiken sög för övrigt.

Hon stod mitt i ett rum med en massa kompisar runt om sig och en kille, som Yonas aldrig hade sett förrut, hade sina armar runt om henne. Alla dansade och Mandie och killen kysstes hela tiden, hon höll med en svag hand en grön flaska i handen och tappade den tillslut. En stackars tjej blev helt dränkt i öl och började gråta medans de andra skrattade, sen kysste Mandie leende killen som han dansade med och tjejen sprang ut ur folkmassan.

Yonas blev helt chockad, han som aldrig var på fest fattade ingenting om varför hon betedde sig som hon gjorde, på skolan var hon alltid snäll mot alla och vänlig mot lärarna, men hemma - och troligen full också - var hon helt elak.

Yonas gick därifrån och började söka efter Dave i stället. Han hittade honom sittandes i en soffa, omringad av galna flickor som väntade på att han skulle vilja dansa, men han såg inte på någon av dem utan på en kille som dansade med en tjej. Killen hade säckiga byxor och keps och ända anledningen till att Yonas visste att Dave såg på honom var för att han visste att Dave var inte intreserad av tjejer.

När Dave fick syn på Yonas sa han åt tjejerna att hitta på något annat, han behövde snacka med sin vän och tjejerna verkade fatta, Yonas såg verkligen inte glad ut.
Dave frågade vad som hade hänt och Yonas berättade allt, till och med om Mandie och hans stora förälskelse.
-Mandie är en sån player, sa Dave i ett misslyckat försök att trösta sin vän, men kanske det inte var ett försök att trösta honom utan ett kostaterande. Hon kommer säkert ha hånglat med nästan alla killar här inne innan kvällen är över, i alla fall alla hon sen kan skryta om att ha hånglat med.
Yonas nickade, lite midre lessen när han hade fårr prata med Dave och såg att Dave kållade snabbt bort mot killen.
-Vem är det du kållar in? Frågade han och Dave blev generad, något som han aldrig annars blev.
Dave berättade om ett möte i en affär med den killen och att det verkligen var hans stora kärlek.
Yonas såg sorgset på sin kompis och sen kom en tjej fram med dricka till dem. Det var en av Daves största hängivna fans och hon hade en kompis med sig.
-Tänkte att ni såg törstiga ut, sa hon och gav dem varsitt glas innan hon och hennes kompis satte sig ner med sina egna glas och småpratade med dem.
Dave verkade glad över att hon inte var lika jobbig som de skrikigaste tjejerna och Yonas var glad över att få prata med hennes kompis, Henny, som faktiskt var väldigt snäll, även om hon inte var en sån tjej som han skulle kunna falla för.

Innan kvällen var över hann Yonas faktiskt möta Mandie, han stod vid drickbordet och fyllde på sitt glas, när hon kom fram till honom och gjorde sig löjlig över hans smink, men som tur var det ingen som ängnade henne någon mer uppmärksamhet. Han blev mycket lessen och såg sårat på henne, men hon bara skrattade och så kom en kille fram och skrattade med henne, så han snabbade sig bort, totalt tillintet gjord av den obehagliga upplevelsen.

När han kom tillbaka till Dave bad han honom att skjussa hem honom, och han hade också börjat tröttna på festen så de åkte och när Yonas kom hem gick han till sitt rum och grät, färgade sin kudde svart med sina svarta tårar, varför var Mandie en sån jävlig typ?

Där är den, hata hata hata!!!

Etiketter: , , , , ,